Blivande Sjuksköterska

Tack till er som svarade på min fråga! Blir jätte glad när ni kommenterar och visar att ni är intresserade. Skulle kännas så meningslöst att skriva annars liksom.

 

Jag ska försöka skriva om allt som ni bett om men jag tänkte faktiskt börja med att sammanfatta året. Det är så nära nu och det är så sjukt overkligt att det har gått ETT HELT år! Tekniskt sett är jag en tredjedels syrra liksom. Jag kan börja med att säga att jag tycker att det har gått väldigt fort. Det känns som om att jag precis har börjat. Ändå känns det redan så himla rätt. Vissa kurser har varit jobbiga, läskiga, ångestfyllda, roliga och vissa tråkiga. Vi har läst väldigt brett allt ifrån kroppens alla funktioner till hur man vårdar och tar hand om människor. Inte nog med det har vi varit inne och nosat i forskningsprocessen och i mängder av vetenskapliga artiklar. Vi har alltså haft mer och mindre roliga kurser, vissa kurser har till och med varit värdelösa och man har mer eller mindre bara gjort jobbet för att få det överstökat. 

I allmänhet tycker jag att första året har svarat på mina förväntningar. Dock har jag varit inställd på att allt skulle ha varit mycket svårare än vad det har varit. Jag förberedde mig under förra sommaren på att jag skulle misslyckas om och om och om igen på alla tentorna. Att jag aldrig riktigt skulle lyckas och att jag skulle få plugga dag och natt för att räcka till. Så har det defenetivt inte varit. Högskolan och kraven som ställs på högskolan har varit mycket bättre än vad jag förväntat mig. Dessutom så har vi fått god tid på oss på det mesta och oftast så har man blivit panikslagen helt i onödan. Som till exempel inför seminarium. Förr trodde man ju att de var värsta super seriösa och att man typ skulle bli förhörd på allt man gått igenom under kursen. Så är det ju inte alls. Seminariumen är sköna på det viset att man kan komma ganska opåläst och sedan gå där ifrån betydligt mer förstående. De är liksom mer till för att hjälpa än stjälpa. Jag trodde även att tentorna skulle vara omöjliga vilket visat sig inte vara fallet. Tentorna har varit överförbara till våra mål och allt har kunnat uppnås. Det jag däremot jag inte riktigt kan förstå är att jag faktiskt klarat alla tentorna på första försöket, det har liksom inte riktigt gått in i min skalle. Till och med läkemedelsberäkningen är färdig. Kan inte beskriva hur skönt det är.

Sist men inte minst har vi praktiken. Det måste lätt vara höjdpunkten på året. Den har varit något man både längtat efter och fruktat för. Det är såklart ganska påfrestande för kroppen att gå ut på praktik. Man sover dåligt, är lite nervös, går och spänner sig osv. Men den har ju visat sig också gå bra och jag är sammanfattningsvis jäkligt nöjd med vad jag tar med mig från praktiken.