Header
Jag fick en mycket intressan fråga i en kommentar gällande att börja jobba som nyexad i kommunen. Hur jag ställer mig till självständighet och ålder osv. Detta är en fråga som jag känner att jag har ganska starka åsikter om och vill verkligen svara ordentligt på denna frågan.

Svar:
För det första så tycker jag att det är kul att ditt intresse väckts för hemsjukvård. Det är verkligen en växande sektor och det kommer behövas mängder med kommunsyrror i framtiden. Dels för att många idag vill vårdas hemma och dels för att det är en stor majoritet äldre sjuksköterskor i kommunen som faktiskt kommer gå i pension (chock!). 

Så vad tycker jag? Jag anser att det allra allra viktigaste i valet av jobb är att välja det man själv vill och brinner för och inte lyssna på vad alla andra säger. Jag har hört allt som går att höra. Att jag inte är klok, att jag tar mig vatten över huvudet, att jag kastar min utbildning i sjön och att jag kommer bli utkastad ensam med flera hundra patienter och har ingen som kan hjälpa mig bla bla bla... Det gäller att stänga av öronen för fördomar med andra ord. Oftast kommer dessa kommentarer från folk med fördomar, det finns liksom någon slags norm att man SKA börja på sjukhuset för annars kan man typ inte bli sjuksköterska, bullshit. Dessutom är det lite en skrämselpropaganda från avdelningscheferna på sjukhusen att vi nya behöver "tryggheten" på en avdelning osv. För det första vill inte jag påstå att det känns särskilt tryggt att ha hand om 6-9 kritiskt sjuka patienter själv och för det andra känns det heller inte särskilt tryggt att det kommer vara jag och ett gäng andra sommarvikarier som kommer ha hand om avdelningen under sommaren när de ordinarie har gått på semester men det är såklart en smaksak. 

Ja, det kommer vara tufft och ja, du kommer känna dig stressad och pressad men det vore konstigt om du inte kände så som ny oavsett om du är på sjukhuset eller i komnunen. Du är inte immun mot den känslan bara för att du börjar på sjukhuset. Om du dessutom inte trivs lär du inte må bättre och det är därför jag menar att det är så viktigt att göra något som man verkligen vill. Då är man halvvägs. 

För att fortsätta jämföra kommun och sjukhus så får du i regel längre introduktion i kommunen. På sjukhuset blir du lovad två veckor men eftersom att "du är sååååå duktig" så får du kanske börja tidigare. Dessutom är det inte helt osannolikt att du får göra din inskolning med en sjuksköterska som kanske har jobbat på avdelningen 1år på sjukhuset medans du i kommunen i regel får en äldre, erfaren dsk som handledare. Och får jag välja så gör ju jag hellre min inskolning med sjuksköterskan som har 20år i branchen än hen med 1-5år. 

En annan stor skillnad som jag tror är en fördel i längden är att du i kommunen för det mesta kommer att ha hand om samma patienter. Du kommer att lära känna dem och anhöriga på ett helt annat sätt vilket kommer göra det lättare för dig att göra bedömningar. Och skulle du känna dig osäker är det inte helt osannolikt att du kan ringa dit en annan sjuksköterska för en second opinion eller åtminstone få hjälp via telefon. De andra sjuksköterskorna kommer ha förståelse för att du är ny, att du kommer behöva fråga och att du inte kan allt. Du kommer inte vara ensam!! På ett möte med en hemsjukvård fanns det en ny sjuksköterska som berättade att hen brukade ta fotto på tex ett sår och sedan konsultera andra syrror för hjälp. På så vis kunde hen pröva olika varianter av omläggningar, läka såret och lära sig nya saker under tiden. Så det finns alltid lösningar på allt. Det är bara du som kan stå ivägen för dina egna drömmar! 

Så för att sammanfatta detta så vill jag lägga tyngd på att du ska välja det som känns bäst för dig. Lyssna inte för mycket på andra! Och ställ krav på din arbetsgivare för att de ska göra det så smidigt som möjligt för dig som ny så ska du se att allt kommer att gå bra. Lycka till med sista terminen och lycka till med jobbsökandet, styrkekramar!

Kommentera

Publiceras ej