Header

Sådär. Då var högsommaren över och vi är nu inne på sensommaren. Sommaren har gått väldigt bra utifrån mina förutsättningar. Jag är överlag nöjd med min insats. Jag har stött på bekymmer och jag har hanterat flera bra och andra mindre bra, såklart. Jag har en lång väg att gå men jag har samtidigt kommit en bra bit på vägen.

Sedan sist har det väl inte hänt jätte mycket. Den ordinarie personalen har kommit tillbaka och för tillfället är ju runt på 4 olika områden och täcker upp. Det känns bra. Vi har även fått vårt schema som ska löpa framöver. På detta schema jobbar jag även kväll vilket ska bli väldigt roligt men framförallt utmanande. Då har jag hand om halva kommunen och kommer få lov att prioritera det mest akuta och göra bedömningar på främmande patienter. Jag ser fram emot detta.

Jag har även kommit in på två halvfartskurser. Den ena; Gerontologi - teori, perspektiv och metod som börjar nästa vecka och den andra; Läkemedelsbiverkningar och läkemedelsrapportering utifrån ett sjuksköterskeperspektiv börjar v.45. Vi får väl se hur detta ska gå. Jag kanske har tagit mig vatten över huvudet men det får jag helt enkelt vänta och se. Jag tänker gå in för detta till 100% och sen får vi se hur det landar. Jag kommer givetvis uppdatera er om hur det går och vad jag tycker om kurserna. Nu har jag ju fått en anledning till att börja blogga igen hehe. Vi hörs inom kort, ha det så bra allihop!

Jag jobbar och jobbar och jobbar och jobbar och jobbar lite till. Herregud, heltid är verkligen hel tid. Full tid. Det känns som om att jag typ bor på jobbet. MEN jag älskar det! Jag gör verkligen det, vi har ett fantastiskt yrke. Jag planerar, leder, organiserar och bestämmer saker hela dagarna. Jag informerar, stöttar och finns till för vårdtagare och vårdpersonal. Jag fyller verkligen mina dagar med meningsfullhet.
Jag rondar med läkare, observerar förändringar och behandlar. Jag har satt nål två gånger för att förhindra utveckling av lungödem, jag har lagt om sår. Jag har skickat in väldigt dåliga patienter med ambulans. Jag har tagit massor med prover, jag har hållt massor av händer. Jag har symtomlindrat och funnit hos patienten som tagit sitt sista andetag. Jag beställer hem mediciner, ser till så att vårdpersonal vet vad de ska göra. Jag pratar dagligen med anhöriga och försöker göra mitt allra, allra bästa för att jobba med en helhetssyn. Jag är en sjuksköterska och jag får göra det jag älskar, varje dag.

Jag känner verkligen att jag hamnat på rätt ställe. Jag får ta ansvar, tänka själv och ta beslut. Jag har inte tillgång till en läkare alltid. Jag har bara haft ett akut läkarbesök. Det andra som inte är urakut får jag helt enkelt lösa själv. Jag är sååå glad för att jag inte valde ett jobb på en vårdavdelning, för där hade jag aldrig fått göra hälften av alla saker jag får i kommunen. Såklart har jag haft dåligare dagar.. I fredags till exempel fick jag hoppa över lunchen, jag fick beställa ett akutbesök med läkare och jag kände mig såklart misslyckad som inte klarade av situationen själv. Men jag måste ändå få lov att säga att detta gått över förväntan. Faktiskt. Jag har bara jobbat i två månader och jag har en lång väg kvar men jag trodde faktiskt att dessa första månader skulle kännas stormigare.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer.. Jag trodde att jag skulle kunna blogga hur mycket som helst men jag känner mig tom på ideér och det jag gör nu känns naturligt på något sätt så jag vet inte vad det är som skulle kunna intressera er. Därför ligger bloggen lite i viloläge och lär göra under långa perioder. Det jag kan berätta är att jag kommit in på en kurs, gerontologi - teori, perspektiv och metod. Vi får väl se hur detta går. Jag tänker läsa detta för att hålla igång studietekniken och för att samla högskolepoäng. Det ska bli spännande och se hur det kommer att gå med att jobba heltid och plugga halvtid.

Så med detta säger jag, på återseende. Vi hörs igen i framtiden. Ställ gärna frågor så är chansen större att jag kommer att motiveras till att fortsätta blogga. Ha det bäst!

Då var det dags för sista inskolningsdagen imorgon! Nästa vecka flyger jag solo. Det har jag ioförsig redan gjort några dagar under dessa veckor så jag vet vad jag har att vänta mig. Jag tycker att det gått förvånansvärt bra. Ibland hamnar man i svårare situationer men för det mesta är det lugnt och skulle jag vara osäker på något så har jag alltid någon att fråga. Det känns väldigt bra, stöd är det främsta man behöver som nyfärdig. Förövrigt så känns det som att jag är i full gång med att växa i min roll. Jag lär mig nya saker hela tiden och jag trivs. Det jag fortfarande känner mig osäker över är att jobba kväll eller helg. Då är man i princip ensam hela tiden, såklart finns det kollegor ett telefonsamtal bort men ändå, man är betydligt mer ensam. Jag har inga helger eller kvällar under sommaren vilket jag tycker känns skönt. Då hinner jag landa lite mer i arbetet innan det är dags att ta tag i den biten också. 

Jag har såklart en fördel i att ha praktiserat där. Jag känner personalen, jag kan rutinerna och jag kan dokumentationssystemet. Jag har mycket gratis. Och det är kanske inte så dåligt trots allt att ta jobb på en praktikplats. För att behöva ta in det nya yrket och alla nya rutiner och journalsystem hade blivit betydligt mycket mer jobbigt. 

Jag trivs väldigt bra med jobbet. Jag kan verkligen inte tänka mig att byta till sjukhus nu. Kommunen är min rätta plats, det känner jag redan. Jag har inte så mycket mer att säga i nuläget. Det kommer kanske mer längre fram. Annars kommer ju bloggen såklart ligga nere lite i sommar. Jag kommer uppdatera när det händer något men just nu känns det inte som att det händer så mycket. Så som sagt, nu kommer det ligga lite lågt här men jag kommer inte försvinna helt. Skicka gärna frågor och funderingar om ni har några så svarar jag gärna på dem!